Carina Moberg Eyre

Slussen i förvandling

Sedan det första trädet föll på Södermalmstorg har jag följt rivningen av Slussen. Gula och Blå gången stängs, popplarna skövlas, Slussens lunga punkteras, i dimma och regn. Penseldragen blir oretuscherad sanning, det nakna Slussen. Tidsdokument från alldeles innan väggar slogs ut och golv rasade in, till idag, och rivningen pågår än.

Bygget av vägen ovan Kolingsborgs gamla betongfundament. Människor väntande utanför Katarinagaraget. Restaurang Strömmen i stilla förfall. Att stå vid busshållplatsen och försöka se över stängslet till Hålet som öppnat sig i jorden, svalt Slussen hel. Dessa är mina motiv. En drömmarnas stad i våldsam förändring, samtidigt alldeles lugn. När dimman väller in, människor som mörka silhuetter mot Glashusets polerade fasad.

Projektet fortgår alltjämt, en likgiltighetens hårda sanning, utan förskönande filter, likt Per Anders Fågelströms sobra stadsskildringar. Betraktaren ska säga: Just där har jag gått, just det har jag sett, just så har jag känt. Ett dokumentärt måleri, ett stadens testamente, dess vittnesmål, ögonblick som aldrig kommer igen.

Osentimentalt – men aldrig okänsligt.

fullsizeoutput_58b
Staket Slusse till Pelle
fullsizeoutput_587
påsen Slussen till Pelle